Birger Sjöberg föddes 1885 i Vänersborg. Hans
föräldrar, Gustaf och Anna Sjöberg, ägde en liten klädaffär
vid torget i Vänersborg. De hade en ganska god ekonomi, så
Birger och hans två bröder Gustaf (Gösta) (född 1880)
och Erik (född 1891) hade det relativt gott ställt i unga
år. När Birger var tretton år tvingades föräldrarna dock att
slå igen sin affär
efter hård konkurrens från andra butiker. Han blev
då tvungen att bidra till familjens försörjning.
I skolan gick det inte så bra för
Birger, han fick C i flit och D i uppförande. Trots detta
lyckades han få plats som lärling hos en K A Vikners
fotografiateljé 1899-1900, men utan lön. År 1900 lämnade han
Vänersborg och begav sig till Stockholm. Där arbetade
Sjöberg som guldsmedslärling, och sedan som bodbiträde. Han
stannade dock inte länge, utan återvände redan 1901 till
Vänersborg, där han i maj 1903, 17 år gammal, fick plats som bodbiträde i
Georg Nyströms jern-, färg- och tapetaffär.
År 1906 återvände han till
Stockholm. Hans bror Gösta hade fått plats på Stockholms
Dagblad och bjöd föräldrarna och bröderna att bo med honom.
Så småningom fick Birger också anställning som journalist på
tidningen genom förmedling av en av broderns vänner, John
Gustaf Christensén. I Stockholms Dagblad publicerade han
sina första dikter om Frida.
Birger fick sedan jobb på
Helsingborgs-Posten. Den ägdes av Christensén, som bad de
båda bröderna att följa med till Skåne. I Skåne hade Sjöberg
inte lika stor framgång med sina dikter, och tids nog
minskades hans tillfällen att publicera sig då han blev
redaktionssekreterare. Hans dikter och visor framfördes nu
mera i privata sällskap. Sedan båda föräldrarna dött (med
fem års mellanrum) flyttade Birger år 1918 till Ramlösa, och
1921 skaffade han Villa Daghill, som skulle bli hans hem
resten av livet.
1922 utkom hans debut,
Fridas bok.
En kort tid turnerade han och framträdde, men hans
scenskräck satte snart stopp för detta. 1924 kom hans
romandebut,
Kvartetten som sprängdes,
som blev en stor succé. Sjöbergs ångest och rädsla fick i
stället sitt uttryck i
Kriser och kransar
som fick ett sämre mottagande. I slutet av april 1929
tilldelades han
De Nios pris,
men låg då redan medvetslös och nåddes inte av budet. Han
avled av dubbelsidig lunginflammation på Växjö Stadshotell.
Sjöberg efterlämnade mängder med
utkast till dikter som publicerades postumt, bl.a. i
Fridas andra bok
1929.
Betydelse
I Kriser och kransar
skapade Sjöberg, närmast på egen hand, med
inspiration främst från Shakespeare, ett
modernistiskt formspråk som blandade
traditionell vers med djärva metaforer och
okonventionell syntax. Det har påverkat senare
svenska poeter som Hjalmar Gullberg och Johannes
Edfelt.
Visorna i Fridas bok
har inte blivit lika vitt spridda som Taubes och
Bellmans visor. De är musikaliskt mer krävande
och mindre allsångsvänliga i sin diskreta ironi
över småstadslivets begränsningar och poetiska
klichéer.
Sjöbergs minne vårdas
sedan 1961 av
Birger Sjöberg-sällskapet.
Den senaste stora biografin, Skrivaredans.
Birger Sjöbergs liv och diktning (1999), har
skrivits av
Johan Svedjedal.[1]